Pepparkakspalatset anno 2015

Igår, när det var första advent, invigdes museets pepparkakspalats. Jag hade fått den stora äran att hålla invigningstalet! Under hela dagen strömmade besökare till museet för att beundra årets skapelse. Det var lite svårt att fota då, så de flesta foton som finns i detta inlägg har jag tagit idag, när vi haft stängt. För er som inte var med, här kommer invigningstalet! Det är något omskrivet för att passa en läsande skara, istället för en lyssnande:

“Hej på er och varm välkomna till invigningen av 2015 års pepparkakspalats!

Arkitekten och byggaren bakom palatset är, liksom alla tidigare åtta år då vi haft pepparkakshus hos oss, konstnär Margareta Persson. Planeringen av det här byggnadsverket har pågått under hela 2015 och under början av oktober drog Margareta igång det praktiska arbetet med gräddning och montering.

Byggnadsstilen tycks vara lite orientaliskt inspirerad med arkadgångar, valvbågade fönster och höga kupoler. Det är sällan man ser så rika dekorationer på en ny byggnad som vi kan se på denna! Se med vilken omsorg arkitekten har utformat fasadens detaljer! Här finns mycket fint arbetade fönsterbågar med smäckra spröjsindelningar, och här finns fönsterfoder utöver det vanliga. Fönsterglasen utgörs förövrigt av det sköra materialet gelatin, vilket är oerhört ovanligt inom dagens byggande.

Längst in i salen syns prinsen.

Prinsen.

Madde.

Flickor från förr.

Skvallerbyttorna.

Gosskören.

De som är gröna av avund.

 

Invändigt rymmer palatset omkring 25 rum utöver den väldiga salen. Här finns också en källarvåning, men den har vi ännu inte haft möjlighet att besöka. Kanske är det Prinsen som basar i palatset, kanske är det Madde? Här finns också Flickor från förr, Skvallerbyttorna, Gosskören, Pojkarna från Pepparkakeland och De som är gröna av avund.

Byggnaden skulle också kunna ses som ett kabinettskåp av den modell som var vanlig på 1600-talet, i vilka dåtidens välbärgade familjer samlade på sig exotiska föremål och där nya vyer öppnade sig allt längre in i konstruktionen.

Som byggnadsantikvarie tilltalas jag naturligtvis av valet av traditionella och miljövänliga material i byggnadens fasader. Det är fasader som är möjliga att lappa och laga om skador skulle uppstå. Och just att lappa och laga är ett synsätt som brukar vara rådande inom byggnadsvården. Men, låt oss hoppas att Margareta slipper grädda fler plåtar pepparkakor nu. Faktiskt så har hon redan skjutsat in plåtar i ugnen ungefär 200 gånger inom det här projektet! Andra intressanta fakta vad gäller byggnadens material är att det krävts 95 kilo deg till detta arkitektoniska mästerverk. Och till 95 kilo deg går det åt bland annat 60 kilo mjöl, 12 kilo socker och 10 kilo sirap... Till fönstren har det behövts 300 gelatinblad.

Jag tycker att den här byggnaden utgör ett strålande exempel på god och smakfull arkitektur. Det sägs att man ju lär bli snäll av att äta pepparkaka, men vi ser helst att våra besökare låter bli att provsmaka av palatset.

Bygget har pågått in i det sista, vilket gör att vi ännu inte hunnit fota palatset till vykortet vi brukar ta fram varje år. Det ska vi såklart göra och ett vykort kommer vi förhoppningsvis att ha klart till försäljning hos oss under nästa vecka.

Pepparkakshuset kommer att stå på museet fram till den 3 januari, så vi hoppas att ni vill komma tillbaka hit fler gånger fram till dess för att beundra, lukta och fantisera.

Stort tack till Margareta som år efter år utmanar sig själv till fantastiska byggnadsverk och kul att ni är så många som ville vara med på invigningen idag! Nu förklarar jag pepparkakspalatset invigt och önskar er en fortsatt mysig och väldoftande första advent!”

Övrigt: Margareta Persson har sin ateljé på Högbo bruk. Hon arbetar skulpturalt med lera. Pepparkakspalatset mäter 3,20 i höjd, 3,90 i bredd och 2,70 i djup. Detta är det nionde palatset som vi har på museet, nästa år firar palatset alltså jämnt!!