fredag 30 mars 2012

Sista dagen som landsantikvarie.

Idag jobbar vår museichef Peder Mellander sin sista dag på Länsmuseet Gävleborg. I söndags hölls en avtackningsfest i landsantikvariens ära. Året då Peder började arbeta på museet var 1982. Temat på festen var därför 1980-tal! Detta förklarar vår något omoderna uppsyn på bilden ovan.

pedermuseet

“Peder har arbetat för bevarandet av många kulturhistoriskt intressant byggnadsverk i länet, – Dellenbanan, Länsfängelset och Segerstabron för att bara nämna några. […] Peders vinnande sätt, hans framträdande humor och förmågan att “ta folk” har bidragit till att Peder varit en mycket uppskattad såväl arbetskamrat som chef". Så beskrivs Peder Mellander i förordet av boken Peder Mellander och Museet 1982-2012 .

Boken består av en samling artiklar som är skrivna som nedslag i verksamheten under Peders 30 år på Länsmuseet Gävleborg . Den kommer snart att finnas att låna på kommunbiblioteken!

onsdag 28 mars 2012

Bloggtips!

Bild från "En timmermans dagbok"

Sen hösten 2011 har jag följt en blogg som heter "En timmermans dagbok." Bloggen är skriven av två yrkesverksamma timmermän som jobbar i Stockholmsområdet. Idag finns det en hel del bloggar som berör byggnadsvård och byggnadskultur, men kanske ingen som berör det traditionella hantverket, förutom denna dårå! Ni hittar bloggen HÄR =).

På bloggen kan man läsa om allt från modellbygge till pågående timmerlagningar och byggnadsvårdsresonemang!

Sen en uppmaning till våra duktiga byggnadsvårdshantverkare i Gävleborg - hoppas denna blogg kan inspirera Er att börja blogga!

tisdag 27 mars 2012

Måleri och inredning i Alfta






Hörrni! Ni missar väl inte att vår föreläsningsserie kring hälsingegårdarna drar igång ikväll? På Ol-Anders, Migranternas hus i Alfta klockan 18.30 kör Ingela, Lars och Anders igång en föreläsning kring inredning och måleri på hälsingegårdarna. Fika kommer att finnas till försäljning. Hoppas vi ses!

torsdag 22 mars 2012

Tillbaka till Tomtebo

Såg du att vi skrev om sommarvillan Tomtebo och Träpriset förra veckan? Om man vill resa tillbaka i tiden är fotoarkiven en fantastisk källa! I Stadsarkivet i Gävle finns dessa två sekelgamla foton på Tomtebo. Den översta med familjen Hedin i grönskan framför sommarvillan och den nedre en bild från havssidan och där badhuset syns till höger.

Vill du söka vidare bland äldre bilder från Gävleborg? Förutom i kommunernas arkiv finns det några större samlingar i länet att botanisera i (klicka på respektive namn för att komma dit): Helsingebilder, Sockenbilder, Länsmuseets fotodatabas och DIBIS (Digital Bild i Söderhamn).

måndag 19 mars 2012

Hälsingegårdarna mot världsarv!


I mer än 15 år har Länsmuseet Gävleborg arbetat aktivt med hälsingegårdarnas historia. Vi har arbetat med gårdsägarnas affärsidéer och vi har inventerat och dokumenterat. Vi har genom åren besökt massvis av gårdar och träffat ännu fler entusiastiska gårdsägare! Ni anar inte vilka skatter det finns i våra hälsingegårdar!

Här finns fantastiska interiörer med dekoration- och schablonmålade väggar och tapetserade väggar. Här finns komplett möblerade interiörer. Här finns gårdar med nästan alla gårdens byggnader bevarade. På vissa gårdar finns verkstäder bevarade, verkstäder där många av gårdens nyttoföremål är tillverkade.

En sak som är fascinerande är att gårdarna i många fall ärvts generation efter generation. Det är inte ovanligt med 15 generationer på en gård! Det gör att berättelserna kring gårdarna lever kvar och förmedlas vidare generation efter generation. Nya berättelser tillkommer och de riktigt gamla ligger där som en viktig grund. Det är häftigt att tänka att många gårdar har sitt ursprung tillbaka ända till 1500-1600-talen!

I sommar väntas besked om hälsingegårdarna blir Sveriges nästa världsarv! Tillsammans med er vill vi sprida än mer kunskap kring Hälsinglands unika kulturarv! Under våren arrangerar vi, tillsammans med Hälsinglands Museum, en föreläsningsserie om hälsingegårdar. Detta är möjligt genom finansiering från Länsstyrelsen Gävleborg och Region Gävleborg.

Serien kommer att ges på fyra olika platser i Hälsingland. Först ut är en föreläsning kring böndernas inredningskonst. Föreläsningen hålls på Ol-Anders, Migranternas hus i Alfta, tidagen den 27 mars klockan 18.30. Längre fram kommer ni att kunna lyssna till föreläsningar om både gårdens alla byggnader och föredrag kring historiska trädgårdar! Alla föreläsningar är gratis!

Lördagen den 16 juni hålls ett trädgårdsseminarium på Erik-Anders i Asta, Söderala. Temat är naturligtvis historiska trädgårdar och hälsingegårdarnas trädgårdar. Seminariet kostar 350 kronor och då ingår både fika och lunch! Seminariet kräver föranmälan!

Läs mer om föreläsningsserien och trädgårdsseminariet HÄR! Ytterligare information hittar ni också i kalendariet på vår hemsida! Läs mer om hälsingegårdarna HÄR!

Samtliga bilder är tagna av fotograf Lars Lööv.

fredag 16 mars 2012

Träpriset till Tomtebo

Foto: Lena Boox, Gävle kommun.

Sommarvillan Tomtebo har ännu en gång fått pris! Nu är det en nybyggd "skogssauna" som belönats med pris för 2012 års vackraste träbyggnad. Förra gången var år 2000 då Gävle kommuns byggnadsvårdspris gick till renoveringen av sommarvillan som uppfördes som sommarbostad för stadsarkitektfamiljen Hedin år 1887.

För att se bilder på den senast prisbelönta byggnaden, klicka in på artiklarna här och här.

Vill du veta mer om Tomtebo och dess arkitekt? Då finns boken Erik Alfred Hedin - stadsarkitekten som byggde halva stan, skriven av Lars Lindh och Birgitta Lundblad.

onsdag 14 mars 2012

Traditionella metoder för att få balkongen vår och sommarfin!

Schäfervalp i såpskurstagen. Foto: Isabella Mattebo

Som Ni alla märker så börjar vi faktiskt gå mot de skönare årstiderna! Det innebär ju att de som har en uteplats i form av balkong eller tralldäck faktiskt har lite att pyssla med för att göra trallen fin =). Min flickvän och jag passade på att under förra sommaren testa en metod för att få våran balkongtrall fin. Trallen hade väl då legat i ca 10 år utan underhåll. Den var alltså rejält angripen av alger och mögel! Trallen i sig är av tryckimpregnerat virke av dålig kvalitet som finns att köpa på de flesta byggvaruhus.

Så här gick vi till väga:
Först såpskurade vi för att få bort all gammal skit. Jag tror att vi upprepade proceduren två gånger. Linoljesåpa eller tallsåpa funkar bra för såpskurning. Det viktigaste är att såpan är fet! Efter det var trallen som ny och såg fin ut för sommarsäsongen. I och med att virket inte är av bästa kvalitet kom vi dock snart på att vi ville behandla trallen med något! Och då tittade vi förstås på vad som historiskt alltid har funkat att impregnera trä med. Med en byggnadsvårdares ögon pratar vi nu om Roslagsmahogny / båtsmörja!

Roslagsmahogny består av 1/3 tjära,1/3 linolja och 1/3 terpentin och går alldeles utmärkt att blanda till själv! Den finns även att köpa färdigblandad i de flesta byggnadsvårdsbutiker och går då under namnet Roslagsmahogny eller Båtsmörja.

Roslagsmahogny har använts länge i Sverige på trappor, trallar, bryggor, båtar och båthus. Alltså, traditionellt alla ytor som är utsatta för väder och vind! Det som gör att Roslagsmahognyn är så bra är den är tunnflytande och att den tränger in på djupet och ger då en vattenavvisande effekt. Kulören av mahognyn blir vackert mörkbrun!

Under gårdagen fixades balkongen till för utesäsongen - och självklart upprepades behandlingen från förra sommaren.

Har Ni bloggläsare några liknande tips så får Ni gärna lämna de i kommentarsfältet eller maila mig på joel.ringh@xlm.se så kanske vi gör ett blogginlägg om tipset =).

tisdag 13 mars 2012

Återvändardagar på Kulturmiljöavdelningen

Efter ett litet uppehåll är jag (Anna Larsdotter) tillbaka på Länsmuseets kulturmiljöavdelning igen!
Jag kommer under ett halvår jobba som tillförordnad projektledare för projektet Byggnadsvård & Sysselsättning. Tack vare finansiering från Riksantikvarieämbetet (Hus med Historia), Landstinget och Länsstyrelsen kan vi även i år hålla vår kombinerade byggnadsvårdskurs och sysselsättningsprojekt. Detta år kommer kursen hållas på hembygdsgårdar i norra Hälsingland.
3406770749
Foto: Jenny Lundberg, GD
Av en händelse råkade jag även synas på första sidan av Gefle Dagblad idag. I tidningens Bygga & Bo-sektion kan ni läsa om gården jag växte upp på samt hur detta ställe präglat mig.
Artikeln finner ni HÄR.

måndag 12 mars 2012

Wij valsverk i Ockelbo

Ja men hejsan alla läsare!

Här om veckan var Joel, Lina (en PRAO-elev) samt jag (kommer till mig om bara några rader..) ute på uppdrag i regionen. Den här gången bar det av till Ockelbo och valsverket som är beläget där.

Men innan jag börjar berätta mer om det tänkte jag först presentera mig själv. Mitt namn är Zan Yee Pang, jag är 18 år och läser andra året på Borgarskolans Handels- och administrationsprogram med inriktning turism och resor, i Gävle. I vanliga fall går jag som sagt i skolan men arbetar även som ekonomichef i företaget Easy Dry UF, dock är jag ute APU (arbetsplatsförlagd utbildning, bör ej förväxlas med PRAO) genom skolan i denna stund och har fått chansen att se hur det är att jobba här på Länsmuseet Gävleborg. Det är mycket som skall tas in och ännu mer som skall göras för att hålla ordning på allt, men med Joel som handledare ska det nog hålla hela veckan ut (är inne på min andra och sista vecka här).

Nej nu tycker jag att jag pratat nog om mig..!

Som jag sa tidigare har jag varit och besökt Wij valsverk i Ockelbo, tillsammans med Joel och Lina. Det första som slog mig när vi kom dit var hur välbevarat allt var. Inte kan man väl tro att ett valsverk som byggdes under 1800-talets senare hälft kunde vara i sådant bra skick, inte jag i alla fall. Byggnaden ser nästan lite prålig ut där den står i solskenet med sina väggar murade med natursten och med en överbyggnad av trä. På den mittersta och något högre byggnaden kan man med svarta och röda versaler läsa namnet; Wij Stångjernssmedja Walswerk.

Vilken häftig stavning!

Valsverket ritades och konstruerades av ingenjören von Zweigbergk vid Morgårdshammars mekansika verkstad, och drevs av en vattenturbin med hundra hästkrafter. Från smedjan i Brattfors bruk levererades smältstycken, som sedan valsades ut till färdigt stångjärn här i Wij. År 1901 ville man effektivisera hanteringen av järn ytterligare, så man lät installera en ångmaskin i det nyuppförda maskinhuset av slaggsten. Två år senare utökades anläggningen med ett finvalsverk. Verket kom tyvärr aldrig att nyttjas till sin fulla kapacitet, främst på grund av brist på utrymme i valsverkshallen. Man byggde om valsverkssumpen år 1913, samtidigt som man installerade den nuvarande turbinen tillsammans med en mindre (med 35 hästkrafter). Genom dessa turbiner kunde man nu förse både valsverksbyggnaden och den intilliggande herrgården med elektrisk ström.

Efter första världskrigets slut påverkades även produktionen vid Wij valsverk av den svenska järnbrukskrisen. Efterfrågan på lancashirejärn minskade rejält och valsverket lades ned 1932.

Men än idag står den maskinella utrustningen kvar. Allt är väl bevarat, och tillsammans med de båda valsverken står även ångmaskinen (1901), en koltornsvällugn från 1920, ånghammare, järnsaxar m.m. kvar. Även vissa andra delar av verkstadsutrustningen finns bevarade.

Valsverksanläggningen renoverades 1985-87, och ägs samt vårdas nu av Stiftelsen Wij valsverk.

Sidgaveln av valsverket

Det var allt jag hade att skriva för den här gången. Hoppas ni lärt er något nytt, och om ni någon gång får chansen att besöka Wij valsverk tycker jag att ni skall göra det! Man blir helt fascinerad av den fantastiska konstruktionen av takstolarna (tror de heter så) i byggnaden, bara dem är värt ett besök där!

Ha nu en fortsatt trevlig dag, så kanske vi ses igen....?
// Zan Yee

torsdag 8 mars 2012

Invigning på Wetterlings yxfabrik!


Här kommer en inbjudan från Julia som är vd på Wetterlings yxfabrik i Storvik!

Välkommen till invigningen av wetterlings yxfabriks vattenkraftverk!

Efter mycket planering och hårt arbete står nu Wetterlings vattenkraftverk snart klart att sättas igång. Fabriken har tidigare drivits med egen el, och det har länge varit en dröm för oss att få fart på turbinen igen. Vi har funderat och filosoferat, planerat och engagerat ett helt gäng experter och byggkillar i detta projekt: att återställa kraftverket.

Nu är den fina turbinen från 1941 restaurerad och sumpen är nygjuten. Kanalen är rensad, luckorna är nygjorda och vi har toppmodern el- och styrutrustning för att kunna använda vattnet i Vallbyån på bästa sätt. Det har under många år bara runnit förbi fabriken, men nu kommer en del av vattnet att pressa runt turbinen och skapa el.

Wetterlings kommer inte bara att smida yxor och svarva skaft, vi kommer att göra det med egen grön elkraft också.

Invigningen av kraftverket äger rum på fabriken, den 15 mars klockan 17.00-19.00

Först bjuds det på mat och gott sällskap, och klockan 18.00 har vi själva dopceremonin. Vi kommer att döpa kraftverket i champagne, för att blidka vattengudarna.

Hädanefter kommer vi älska regniga somrar – ju mer vatten ju mer ström.

Det blir lite rock n’ roll också.

Om svar med hur många ni kommer anhålles senast 8 mars. Svar skickas till: julia@wetterlings.com

Är Du intresserad av industrihistoria, byggnadsvård, yxor och hållbar utveckling så passa på att deltaga på detta evenemang!

onsdag 7 mars 2012

Lite mera om kornskruvar!


Industriantikvarien Ida Wedin uppmärksammade gårdagens blogginlägg om kornskruvar genom att skriva om kornskruvar på sin blogg som Du kan hitta HÄR!

tisdag 6 mars 2012

Märkliga hus, del 3: Kornskruven i Hofors

Kornskruven i Hofors

Daniel har ju börjat att skriva om märkliga hus så jag tänkte passa på att lämna ett bidrag som del 3. I Hofors finns denna märkliga skapelse som uppfördes på 1860-talet. Byggnaden var då belägen vid järnvägen, inne på bruksområdet. Till nuvarande plats flyttades den år 1960 efter att ha varit nedmonterad under flera år. Denna trevåningsbyggnad väcker med sin form en hel del frågor. Om man tittar på konstruktionen så är den timrad och målad i aprikosgul nyans. Byggnaden har fina klassicistiska element som t.ex. gråmålade hörnlister och en dekorativ konsolfris som för tankarna till renässansens Italien.


Klassicistiska element som konsolfris och hörnlister.

Vad nyttjade man då Kornskruven till?
Byggnaden uppfördes som sädesmagasin och dess namn härrör troligen från Dalmål. Där det kan betyda tratt där man kan hälla spannmål. Idag är Kornskruven bruksmuseum och visar föremål från hofors stolta järnhanteringshistoria.

torsdag 1 mars 2012

Märkliga hus, del 2: Det övergivna huset i Djupsjöberg

Bild från artikel i Ljusdalsposten 2005-10-07. Foto: Gunnar Högberg, Ljusdalsposten.
För att finna detta märkliga hus måste vi bege oss till nordvästra Hälsinglands milsvida skogsbygder, ja vi har till och med fått lämna Gävleborgs län för detta hus ligger i Jämtlands län, men alltså i den del som hör till landskapet Hälsingland. Mellan Ängersjö, som jag tidigare har berättat om HÄR på bloggen och byn Rullbo ligger den lilla skogsbyn Djupsjöberg. I början av   1900-talet bodde bland annat i denna by en man och en kvinna som 1909 fick en dotter. På en höjd i byn började mannen uppföra ett väldigt stort trähus till sin familj. Det var större än alla andra hus i byn och tre våningar högt. Under huset fanns en källare med valv av handslaget tegel och huset försågs med en påkostad öppen spis med ägarparets initialer på den gjutna järnhällen vid spisen. Men så hände något mycket tragiskt som totalt kom att förändra framtiden för denna familj...

År 1910 väntade kvinnan sitt andra barn, en dotter, som hon ensam födde hemma, men kvinnan förblödde efter förlossningen och hittades sedan död på den gård där de då bodde. Den nyfödda dottern överlevde dock och när fadern stod ensam med de två små flickorna kunde eller ville han inte längre fullfölja husbygget, vilket avstannade. Fönstren spikades för och de nytillverkade fönsterkarmarna fick ligga kvar inuti huset. Men flickorna fick inte heller behålla sin far särskilt länge i livet för 1919 skadades han svårt vid lossning av hö från en järnvägsvagn vid Fågelsjö station längs Inlandsbanan och en kort tid därefter avled även han.

Gården på sin höjd vid Djupsjöberg. Foto ur artikel i Ljusdalsposten 2005-10-07. Foto: Gunnar Högberg, Ljusdalsposten.
De föräldralösa barnen hamnade efter en tid i ett fosterhem och det ofärdiga huset med tillhörande stora skogsmarker såldes till lågt pris till ett skogsbolag. Huset lämnades nu åt sitt öde och det blev aldrig färdigställt. Och på detta sätt har byggnaden nu fått stå i drygt 100 år! Det enda som har gjorts är att ett plåttak har lagts ovanpå spåntaket, men i övrigt har huset bevarats precis som det lämnades, utan golv och trappor. Fler bilder på detta märkliga hus hittar ni på en blogg som ni finner HÄR. Gå ned en bit på sidan så hittar ni inlägget. Klicka på bilden i inlägget för att se fler foton.

Det stora trähuset på sin höjd i Djupsjöberg blev aldrig något tryggt hem åt en familj utan istället står det kvar än idag som en påminnelse om ett mycket tragiskt familjeöde för närmare 100 år sedan. Det kan tyckas som att det här är en historia som ligger väldigt långt tillbaka i tiden, men så är faktiskt inte fallet. Den äldsta dottern i familjen blev 102 år gammal och somnade in nu i fredags...