onsdag 13 juli 2016

På prästhelg vid Kråköns kapell


Kapellklockans spröda klang sprider sig över fiskelägets rödmålade stugor och båthus när ringaren i jämn takt drar i det grova repet. Det är andra ringningen nu och bara en liten stund tills gudstjänsten i det gulmålade fiskarkapellet ska börja. Båtarna med tillresta besökare har anlänt och allt fler personer kommer gående längs de krokiga stigarna som leder fram till öns kapell. Det är början av juli, en fantastisk molnfri sommardag och på nästan alla flaggstänger vajar blågula flaggor. Så är det dags för tredje ringningen och nu letar sig öborna och besökarna uppför trappan och in i kapellet där de gamla bänkarna återigen får göra tjänst när den årliga sommargudstjänsten hålls. Det blir nästan fullsatt. I år leds gudstjänsten av en diakon och på kapellets orgel hörs organisten framföra traditionella sommarpsalmer. Det lilla altaret är prytt med vaser med nyplockade sommarblommor. Några sommarflugor har irrat sig in genom kapellets öppna port och letar förgäves efter någon alternativ väg ut. Det är prästhelg på Kråkön i Hudiksvalls skärgård en strålande julidag sommaren 2016.
 






Det är inte bara årlig prästhelg, det är också en särskild högtidsdag detta år då Kråkö kapell fyller hela 280 år. Det var nämligen 1736 som den välkände prästen Olof Broman tog initiativ till uppförandet av ett kapell för fiskarbefolkningen på ön. Kapellet timrades upp intill kyrkan i Hudiksvall och transporterades sedan ut till ön där det sattes upp. Och sedan dess har det utgjort en viktig mötesplats för öbornas kyrkliga verksamhet, men även blivit mycket av en samlingspunkt och en gemensam angelägenhet för hela fiskeläget. Direkt efter gudstjänsten hålls kapellstämman, det årliga möte då viktiga frågor som rör kapellet behandlas.
 












Efter gudstjänsten och stämman är det dags för allmänt kaffekalas. Detta år bjuder ett äldre par alla prästhelgsbesökare på fika, då det i år har gått 60 år sedan paret möttes. För övrigt är det samme man som år efter år kör en av båtarna som skjutsar besökare till ön vid prästhelgen. Kaffet står uppdukat på gistvallen där fiskenäten tidigare torkades och här blir det tillfällen till samspråk en stund med andra besökare. Någon har återvänt till Kråkön för att på nytt få uppleva sin barndoms miljöer från 1940-talet, några är som jag tillfälliga besökare på ön, men merparten hör hemma på Kråkön sommartid. De flesta stugorna i detta fiskeläge innehas fortfarande av ättlingar till de fiskare som bodde och var verksamma här halvårsvis under 1700- och 1800-talet.
 
 


Den främsta orsaken till att jag var med vid denna prästhelg är att vi nu håller på att avsluta arbetet kring fiskarkapellen i Gästrikland och Hälsingland som vi har berättat om vid flera tillfällen här på bloggen tidigare. Det gör vi bland annat genom att komplettera med att ta en del nya foton som vi förhoppningsvis kommer kunna få användning av i den bok om fiskarkapellen i Gästrikland och Hälsingland som kommer att komma ut i slutet av 2016. Vi vill dock redan nu bjuda på några bilder från denna minnesvärda prästhelg.
 
Vill du också uppleva en traditionell prästhelg vid någon av dessa fiskarkapell? Passa på att gör det nu under sommaren då de oftast anordnas på helger fram till mitten av augusti. Tider annonseras vanligtvis på församlingarnas hemsidor i Hudiksvall, Söderhamn eller Gävle. En del fiskarkapell kan nås med bil, medan andra bara är tillgängliga med båt, men kyrkan brukar då i de flesta fall ordna någon form av båttransport, men plats måste då bokas innan. Annars är öarna och fiskarkapellen väl värda att besöka oavsett om det är prästhelg eller inte - riktiga sommarparadis så här års!
 
 
 


måndag 6 juni 2016

En modekavalkad från Ljusdals kulturhistoriska festival 4 juni 2016

 
I lördags, den 4 juni, gick "Det hvar på tiden - Ljusdals kulturhistoriska festival" av stapeln för sjunde gången och i år var temat "Mode, modister och modiga mannekänger". I Signeulparken kunde besökarna denna soliga festivaldag fika hos Museets vänner, äta mat hos Friskolan Vintergatan, lösa årets mordgåta, handla kläder från förr eller lokala äldre vykort, lyssna på musikuppträdanden eller höra berättarna i berättartältet. För de allra yngsta festivalbesökarna fanns stenmålning och sagoläsning i vårt sagotält. Bollkastningen visade sig roa såväl stora som små festivalbesökare. Många besökare samlades även utanför rakstugan där Yvonne Spring med säker hand skötte kniven.
 



I magasinet fanns vår festivalutställning om ett antal av Ljusdals modebutiker genom tiderna, en stor samling äldre galgar samt vår för dagen uppbyggda herr- och damekipering med en väl tilltagen hattavdelning. Hattarna kom väl till pass vid den fotografering som Ljusdals fotoklubb anordnade i sin porträttateljé och de foton som togs i denna sattes fortlöpande upp utanpå magasinets port. På magasinets fasad erbjöd fotoklubben dessutom besökarna att visa upp sina egna foton, vilket många även tog tillfället att göra.
 


 

































Den allra största särskilda tilldragelsen under årets festival var modevisningen på Riobiografen, en tidsresa genom modehistorien från 1880-1980 med mannekänger från Friskolan Vintergatan samt ett antal av oss kommittémedlemmar. Festivaldagen avslutades traditionsenligt med filmvisning på Rio, i år med visning av filmen "Kjolarna, hattarna och lite Watzins keratin" samt guldkorn ur den nya ljusdalsfilmen "Glimtar från Ljusdal 3". Roligt att ett antal festivalbesökare hörsammade vårt förslag att komma uppklädda och inte minst i hatt, denna soliga festivaldag i centrala Ljusdal.

torsdag 2 juni 2016

Mode i centrum på Ljusdals kulturhistoriska festival 4 juni!

En del av den "Oberoende kommittén för främjandet av Ljusdals municipalsamhälles framskridande" som anordnar denna festival.
Gräset är nyklippt, rabatterna rensade och sommarvärmen har återvänt, men är det inte något som saknas? En kulturhistorisk festival kanske?

I sådana fall får Du inte missa tillfället att komma till Ljusdal på lördag 4 juni kl. 11-15, för då är det för sjunde året i rad dags för "Det hvar på tiden - Ljusdals kulturhistoriska festival" igen. Som vanligt håller vi till i Signeulparken med omnejd i centrala Ljusdal och i år är det en innehållsrik festival som står på programmet. I parken går det att köpa mat av Friskolan Vintergatan och kaffe av museets vänner, handla lokala vykort eller passa på att utöka er garderob av äldre modekläder. Den som vill höra minnesgoda ljusdalsbor berätta om Ljusdals modehistoria ska inte missa chansen att bege sig till vårt berättartält kl. 11:45 samt kl. 14:00. I parken bjuds även musikunderhållning och möjlighet att prova på klassiska utomhusspel. Det blir stenmålning för barn och sagoläsning i vårt sagotält - givetvis med sagor med kläd- och modetema. De riktigt modiga kan bege sig till vår rakstuga där traditionell rakning med kniv kommer att äga rum!

I Signeuls magasin har vi för dagen byggt upp en utställning kring modebutiker i  Ljusdal, men här finns även Ljusdals fotoklubb på plats med en porträttateljé där besökare kan låta sig fotograferas i äldre kläder och på magasinets vägg ordnar fotoklubben ett fotoplank där den som vill kan ta med och sätta upp sina egna foton.


Årets stora huvudattraktion kommer sannolikt den stora modevisningen  inne på Riobiografen klockan 13:00 att bli. Här bjuds åskådarna att följa med på en tidsresa i modehistorien från 1880-1980. Festivalen i parken avslutas sedan klockan 15:00 och då är det dags att bänka sig inne på Riobiografen för då visas Hans Villius och Olle Hägers dokumentärfilm "Kjolarna, hattarna och lite Watzins keratin" samt guldkorn ur Ljusdalsbygdens museum senaste Ljusdalsfilm med rörliga bilder från 1920-talet och framåt.

Frivillig entré. Kom gärna tidsenligt klädd och i år vore de extra trevligt om så många som möjligt skulle vilja komma klädd i hatt! Varmt välkomna till en förhoppningsvis händelserik kulturhistorisk modedag i Ljusdal!

tisdag 31 maj 2016

Trädgårdseftermiddag på Erik-Anders!


Nu på lördag den 4 juni, arrangerar vi en trädgårdseftermiddag på världsarvsgården Erik-Anders i Asta, Söderala.

Under eftermiddagen föreläser Ann Nilsén, Länsmuseet Gävleborg och Lena Israelsson, journalist och författare från Stockholm. Ann kommer att berätta om äldre tiders perenner och Lena kommer att prata om nyttoodling i vår växtzon. Lena har gett ut flera böcker om odling, den senaste "Odla året om" utkom vintern 2016. Ann har mångårig erfarenhet av att återställa äldre trädgårdar och väcka liv i insomnade perenner.

Seminariet har ett begränsat antal platser och kräver därför föranmälan.

Kostnad 120 kronor, inklusive fika.

Sista anmälningsdag 3/6!

Maila din anmälan till ulrika.olsson@xlm.se eller ring Kristina Axner:  026-65 56 08

tisdag 24 maj 2016

Glasmosaik - föreläsning och vandring!




Välkomna till en spännande föreläsning om fasad- och golvmaterialet glasmosaik. Under början av 1960-talet gjorde bostadsbolaget Gavlegårdarna en jättebeställning av glasmosaik från Kosta. Beställningen är den näst största beställningen av glasmosaik, som utgått från företaget. Gavlegårdarna använde mosaiken till utsmyckningar i både trapphus och våtutrymmen. Många utsmyckningar finns ännu bevarade.

Föreläsningen tar avstamp i beställningen och för oss vidare in i Kostas produktion av materialet. Efter föreläsningen besöker vi flera av de utsmyckade trapphusen i bostadsområdet Urbergsterrassen.

Datum: onsdagen den 25/5
Tid: klockan 16 och klockan 18. Observera att evenemanget ges vid två tider, pga att föreläsningssalen rymmer ett begränsat antal deltagare.
Samling: Tomaskyrkan i Gävle
Föreläsare och ciceroner: Samuel Palmblad, byggnadsantikvarie från Kulturparken Småland och Ulrika Olsson, byggnadsantikvarie på Länsmuseet Gävleborg

Frågor: Ulrika Olsson, 026-65 56 34 eller ulrika.olsson@xlm.se

fredag 20 maj 2016

Var det ekorrar som byggde Välsta kastal?


Såhär på fredagseftermiddagen vill vi gärna pigga upp er med ett intressant blogginlägg från en av våra gästbloggare, Erik Andersson.

Över till Erik!

När de bägge stentornen i Välsta och Frölland hade blivit ganska många hundra år gamla och praktiskt sinnade människor hade återanvänt det mesta av byggnadsstenen till källare, kyrkor eller annat nyttigt, då kom fornforskare och lantmätare och frågade befolkningen i Rogsta vad det där var för ena stentorn?

- Tja, svarade befolkningen i Rogsta då, vi vet inte så noga men vi kallar dem för kloster.

- Enfaldiga bönder, muttrade då fornforskarna mellan tänderna det här är förstås kastaler, där starka svenska män tappert försvarat fäderneslandet emot svartmuskiga balter.

Och sedan dess har tornen kallats för kastaler.



Vad är då en kastal? Kastal är en beteckning för ett slags försvarstorn.

Vad är då ett kloster? Enkelt, säger vi ett byggnadskomplex för munkar och nunnor, en plats för religiös tillbedjan.

Kan så vara, men slår man i Svensk Etymologisk Ordbok så får man som första betydelse: Lås, rigel, innesluten plats. Ingenting om religion. En säker förvaringsplats kanske?

Oisolerade stenhus är i vårt klimat mycket obehagliga att bo i, kalla, råa, fuktiga och svåra att värma upp. Därför var det också mycket ovanligt bland förnuftig svensk lantbefolkning att bygga sådana förrän svenska staten på 1700-talet beviljade skattefrihet för att man skulle göra just det.

Därför kan man lugnt räkna med att äldre stenbyggnader är byggda antingen som fähus, verkstäder eller till förvaringsändamål. Har dom dessutom, som tornen i Välsta och Frölland, en utvändig stentrappa så minskar nog argumenten för försvarstanken.

Vad kan man då lämpligen förvara i ett stentorn? Tja, det mesta som tål minusgrader på vintern och som kanske kan ha fördel av att där är svalt på sommaren.

Mitt förslag är pälsförråd. Päls bör förvaras torrt, svalt och mörkt om det inte skall bli ohyra i den. Pälshandel genererade också ett stort kapitalflöde under den tidiga medeltiden som har satt ännu bevarade fysiska spår, bland annat i form av ståtliga stenhus och kyrkor på Gotland och annorstädes.

Bara för att i någon mån illustrera volymen av handeln så kan berättas att år 1294 så är den gotländske farmannen Johannes Kattlund i Scarborugh i England. Han är där för att försöka övertala tullmyndigheten att släppa de 6 skepp lastade med ekorrskinn som dom har tagit i beslag.

Ekorrskinn räknades i ”timmer”. Ett timmer var 40 skinn. Skinnen packades i tunnor, 30 timmer i varje. Det blir 1200 skinn per tunna. Hur många tunnor rymdes på 6 båtar?

När vi reparerade Välsta kastalruin för några år sedan hade den antikvariske kontrollanten ett bra förslag som bestod i att vi skulle försöka hitta en bit av originalmurbruket. I gammalt murbruk så finns bitar av kol kvar som en rest av kalkbränningen, tillverkningen av murbruket alltså. Murbruksdatering har en stor fördel i att man får ett datum för murningstillfället. Både tegel och timmer kan vara återanvänt och därför inte datera själva byggnaden. Men murbruk används färskt.

Den här dateringen gav som troligast byggnadsår årtalet 1040. Det gör Välstaruinen till den äldsta daterade byggnaden i Sverige. Vikingatiden brukar sägas vara till år 1066, slaget vid Hastings i England. Sen vidtar vad vi brukar kalla för medeltid.



Vem byggde stentornet i Välsta? Vem hade på den tiden kunskaper om stenarbete och murbrukstillverkning? Vem hade kapital och anledning?

En mycket intressant ledtråd är att tornets yttermått, 6 meter och 40 centimeter i fyrkant är exakt detsamma som på det nu försvunna tornet i Frölland. Och, samma som den utgrävda kastalruinen i Totra, Gästrikland.

Ingen murare eller byggmästare bygger ett hus på måfå. På en byggnad avsedd för förvaring börjar man med att räkna ut hur stort tillgängligt inre utrymme som behövs, hur grova väggarna måste vara för att bära den tänkta höjden på byggnaden och sen görs yttermåtten i relation till det.

Fanns det en svensk standard för torn? Eller, mer troligt, fanns det en organisation som anvisade hur många tunnor med ekorrskinn som skulle rymmas i tornen?

Det får vi aldrig veta. 

Men för den som är intresserad så har Olof Broman i sin bok ”Glysisvallur” gett en mycket bra beskrivning av hur stentornen i Välsta och Frölland såg ut i hans barndom i slutet på 1600-talet.

Birger Stecksén berättar i sin bok ”Birkarlar och lappar” om pälshandelns historia, bland annat i Ryssland där pälsorganisationens handelsstationer för övrigt kallades för ”Ostrog” vilket är ryska för kloster!

Och den som vill kan på många ställen läsa om Hudson Bay kompaniet vilket grundades 1670. Som fortfarande existerar och som, när den nordamerikanska pälshandeln var på sin höjdpunkt på alla tänkbara vis måste betraktas som en egen stat. Prins Ruperts land kallades det och omfattade en tredjedel av nuvarande Kanada samt delar av norra USA. Med armé, polis, lagstiftande församling och egen valuta. Och en väl genomtänkt strategi för att göra naturbefolkningen beroende av alkohol och därmed mer benägna att jaga för sin inkomst. 

Se där vilken lycka och vilket välstånd inkomster från naturtillgångar kan skapa!

fredag 13 maj 2016

Inventering av lador i Torsåker


Vi har påbörjat ett arbete med att inventera lador i Torsåker i västra Gästrikland. Den här inventeringen har vi velat göra under många år, men inte kommit vidare med. Men för två år sedan sökte vi medel från Gästriklandsfonden och blev beviljade hela beloppet som vi sökt.


Varför lador i Torsåker?

De öppna landskapen som omgärdar flera av byarna i Torsåker har en lång kontinuitet i traktens historia. Gårdarna är till största del belägen mot skogskanten eller helt nära byvägarna. Mellan byarna är odlingslandskapen öppna och på vissa håll är det möjligt att blicka från en by till en annan. I de öppna landskapen finns en mängd äldre lador. Då ladornas funktion till stor del har flyttats till andra byggnader närmare gårdarna, eller att gårdarna inte längre har jorden som huvudnäring, har många av ladorna lämnats att förfalla. Detta är olyckligt då ladubebyggelsen spelar en viktig roll i upplevelsen av trakten.





Bevarade äldre lador har byggnadshistoriska värden och ladornas placering i landskapet bidrar till både upplevelse- och miljöskapande värden. Rent jordbrukshistoriskt har ladan en viktig del i gårdens historia, då de längre tillbaka var en självklar byggnad bland gårdens övriga byggnader. Genom att bygga ladorna ute i markerna fick man korta avstånd mellan det man producerade och husen där det man odlat förvarades. En annan aspekt på ladornas placering utanför gårdsbilden var att man var rädd om innehållet och ville skydda detta från brand. Detta ger ladorna ett pedagogiskt värde. Ladorna utanför gårdsbilden berättar i stort om hur livet nära naturen och markerna levdes längre tillbaka i tiden och detta ger dem såväl socialhistoriska som samhällshistoriska värden. Ladorna bidrar till den biologiska mångfalden och de har stor betydelse för många arter. Många djur finner i ladorna en tillflyktsplats där de kan söka skydd. Kring ladorna trivs många växter som idag är hotade i odlingslandskapet. Många av dem är rödlistade.





Det finns alltså många skäl till att underhålla och bevara ladorna i det öppna landskapet. Syftet med museets inventering är i första hand att undersöka ladornas skick, för att i en kommande projektansökan försöka hitta ekonomiska möjligheter till att praktiskt åtgärda ladorna. I dagsläget har vi hunnit inventera ett 40-tal lador, men det återstår minst lika många. Vi hoppas hinna med så många som möjligt inom vår budget. Redan nu kan jag konstatera att skadebilden i stort är den samma: sjunkna hörnstenar, mark som fyllts på, näraliggande växtlighet och takpannor som saknas eller är ur läge. Med en kontinuerlig tillsyn hade flera av skadorna kunnat undvikas, tänker jag. Några av ladorna är faktiskt utom räddning, då förfallet gått allt för långt. Men de flesta är fullt möjliga att restaurera! Under mina dagar i fält har jag stött på både rävar och ugglor som bott i lador. Jag ser fram mot fler intressanta dagar i Torsåkersbygden!

tisdag 15 mars 2016

Hearing om Villa Sjötorp

Foto: Gefle Dagblad

Igår kväll bjöd Miljöpartiet in till en kunskapshöjande hearing om Villa Sjötorp. Anledningen till detta är att Miljöpartiet är det enda partiet i Kommunstyrelsen som motsatt sig rivning. Kommunstyrelsen är, jämte länsmuseet och länsstyrelsen utsedda remissinstanser för hamnens ansökan om rivning.

Och nog spreds kunskap om Villa Sjötorp under kvällen! Länsmuseet medverkade i panelen tillsammans med konsulter, antikvarier, konservatorer, hantverkare, personer från Samhällsbyggnad Gävle och självaste hamndirektören. Även administratören bakom facebookgruppen Rädda Villa Sjötorp satt i panelen. Över 80 personer kom för att lyssna och ställa sina frågor under den två timmar långa hearingen.

Foto: Gefle Dagblad

Många frågor lyftes och personligen har jag en känsla av att alla frågor blev besvarade. De flesta av oss kulturmiljövårdare har känt till Villa Sjötorp och dess värden länge, vissa allt sedan mitten av 1970-talet då byggnaden hotades av rivning för att ge plats åt ett stålverk. (Som aldrig byggdes.) 

Det mest glädjande som framkom under kvällen var att hamndirektören bekräftade att han känner till byggnadens kulturhistoriska värden och att den inte håller på att "riva sig själv". Just det sistnämnda var en viktig bekräftelse, då rykten om Villa Sjötorps skick helt ogrundat har spridits. Detta av såväl kommunpolitiker som av allmänheten. Vi som satt oss in i de handlingar som finns bilagda till rivningsansökan vet att detta inte stämmer. Här finns en teknisk utredning, daterad så sent som till november 2015, som slår fast att byggnadens stomme är i god kondition.

Foto: Gefle Dagblad

Anledningen till att Villa Sjötorp är hotad är för att hamnen önskar dra fram ett järnvägsspår mot byggnaden. Under kvällen bekräftade hamndirektören att även fast spåret dras fram rakt från befintligt spår, så prickar det ändå inte byggnaden. Det hamnar nära, men inte i. Om man då tänker sig att spåret anläggs med en svag krök så kommer det alltså att hamna i utkanten av befintlig trädgård.

Anmärkningsvärt är också att hamnen allt sedan de köpte huset 2010 har velat riva det. Detta trots att de kulturhistoriska värdena då var väl kända. Underhållet har uteblivit eftersom hamnen "haft som avsikt och vilja att riva huset och därefter har underhållet blivit". Detta i sig är ett lagbrott mot PBL rörande underhåll av byggnader. I fallet Villa Sjötorp, där de kulturhistoriska värdena är väl kända, finns även förbud mot förvanskning.

Ytterligare positiv information som framkom under kvällen var att Samhällsbyggnad Gävle begärt in yttrande från Trafikverket, rörande riksintresset för hamn och handel, inom vilket hamnen ligger. Samhällsbyggnad önskade svar på frågan hur ett bevarande av Villa Sjötorp påverkar riksintresset hamnen. Trafikverket menar att det inte finns någon konflikt här. Hamnen kan verka vid sidan av Villa Sjötorp, som i sig ligger inom Riksintresse för kulturmiljövården.

Foto: Gefle Dagblad

En intressant fråga som kom från en åhörare i publiken var frågan kring byggnadsminnesklass. Länsstyrelsen har tidigare bedömt att Villa Sjötorp är av byggnadsminnesklass, men i väntan på en långsiktlig förvaltning, avslog länsstyrelsen en väckt fråga. I sin skrivelse menade de dock att de är beredda att ta upp frågan på nytt om man hittar en lösning kring förvaltningen. Åhöraren var brydd över att byggnadsminnesfrågan kring Rådhuset i Gävle avslogs och funderade över hur frågan kan leva vidare med förfallna Villa Sjötorp. Länsstyrelsen svarade på frågan, som kort kan sammanfattas som att även byggnader utan nationellt kända arkitekter, kan byggnadsminnesförklaras. Länsstyrelsen vill genom byggnadsminnena visa på en mångfald av berättelser och byggnader. Av den anledningen kan det allra enklaste torp också byggnadsminnesförklaras. Kort förklarat.

Flera personer bland åhörarna representerade Naturskyddsföreningen och de lyfte fram parken kring Villa Sjötorp som mycket speciell. Här finns en flora som är unik, liksom vissa trädarter som knappt existerar på andra håll i Sverige.

I panelen satt en konsult som medverkade i den senaste tekniska utredningen. Han bekräftade att stommen är i gott skick, men att det visst finns mycket som är i stort behov av vård. De allra flesta skador är dock tillkomna på grund av hamnens medvetna vanskötsel av byggnaden. Men att den håller på att falla ihop, nej! Återigen, stommen är i gott skick!

Kvällen blev mycket intressant och givande, till stor del tack vare åhörarnas frågor och funderingar. Alla politiker var inbjudna och några kom till tals, medan andra satt tysta och lyssnade. Vi saknade dock m å n g a. Många av de politiker som vi tror skulle behöva inhämta mer kunskap om Villa Sjötorp. Kunskap som gör att beslutet kring hamnens rivningsansökan kan fattas utifrån byggnadens kulturhistoriska värden och aktuell lagstiftning. Och inte utifrån ryktesspridning kring byggnadens tekniska skick och resonemang liknande "hamnens utveckling är viktigast, huset måste bort".

Foto: Leif Øyen

Hamnen kan utvecklas och frodas även med ett bevarande av Villa Sjötorp.

En unik kulturmiljö får vara kvar.

Beslut tas av Samhällsbyggnad Gävle i slutet av april.

Se Svt´s inslag här.



torsdag 10 mars 2016

Axel Brandt - grosshandlare med ekonomisk berg- och dalbana

Bakom varje byggnad döljer sig människor och liv. I detta inlägg gläntar vår nya gästbloggare Birgitta Lundblad på dörren till grosshandlare Axel Brandts liv. Brandt är aktuell som mannen som lät bygga om rivningshotade Villa Sjötorp på 1880-talet, till den magnifika utformning som huset har än idag.

Birgitta Lundblad är lokalhistoriker och författare. Hon har bland annat skrivit böckerna Villastaden i Gävle - Hus människor och verksamheter, Erik Alfred Hedin - Stadsarkitekten som byggde halva stan och Värmande och vackert - Eldstäder och tillverkare i Hälsingland och Gästrikland

Över till Birgitta:

I avvaktan på samhällsbyggnadsnämndens beslut under april månad om sommarvillans öde, har en översikt av byggherrens levnadshistoria sammanställts.

I juli 1882 köpte grosshandlaren Axel Brandt Villa Sjötorp, (1) som då bestod av ett litet timmerhus uppfört några år tidigare av målarmästare Rudolf Sjöström och åren 1865−1882 ägt av grosshandlare I L Åsbrink. Genom en storslagen om- och tillbyggnad 1883 förverkligade Brandt sin dröm om ett franskt lustslott i miniatyr, troligen inspirerad av sina resor till kontinenten. Brandts ägarskap blev kortvarigt och han avyttrade Sjötorp i anslutning till Stockholmsflytt. Senare ägare har varit disponent E J Sandström, grosshandlare J A Wesström, direktörsassistent Bengt Müller och Gävle kommun.


Villa Sjötorps byggherre, Axel Brandt (1836−1898), hade ett dramatiskt och omväxlande livsöde. Han föddes i Gävle den 20 november 1836 som son till handelsman Lars Erik Brandt och hans hustru Margareta Carolina Loëll. Efter studier vid Gefle högre elementarläroverk och studentexamen i Uppsala vistades han utomlands för utbildning inom handels- och kolonialbranschen. Återkommen till Gävle övertog han 1863 firman L E Brandt, grundad 1827 av fadern. Efter endast några år som innehavare tvingades Axel Brandt att erbjuda sina fordringsägare ackord, som beviljades och sedan punktligt fullgjordes. Därefter blomstrade affärerna på nytt. Han återbetalade då, med stor hederskänsla, alla utestående fordringar tillika med ränta till sina långivare.

År 1865 stod bröllopet med Augusta Christina Tahlin, med vilken han fick tre barn, som alla avled tidigt. Hustrun Augusta gick bort 1869 i samband med barnsäng, endast 25 år gammal.

Axel Brandt gifte 1873 om sig med sin hushållerska Edla Sophia Livijn och makarna fick dottern Gertrud Matilda (1875−1944). Hon levde ogift.

Brandts bostadshus på östra Drottninggatan 33. Originalritningen förvaras på Kommunarkivet i Gävle.


Lars Erik och sonen Axel Brandt ägde två fastigheter i kv Pechlin i Gävle med byggnader som förstördes i stadsbranden 1869. Dessutom fick Axel Brandt efter branden ersättning för två magasinsbyggnader på Stora Holmen. År 1870 lät han uppföra ett nytt bostadshus i två våningar med inredd vind, på östra Drottninggatan 33, (nr 31 i 3:e kv, senare Pechlin nr 3), ritat av arkitekten Peter Georg Sundius. Fasaden var rikt utsmyckad. Familjens bostad bestod av stor tambur, herrns två rum, salong, förmak, matsal, sovrum, kök, serveringsrum, barnkammare och handkammare. Löjtnant, sedermera kapten Sven Fredrik Pousette, ägare till Lervik, köpte fastigheten i april 1888 tillsammans med tomten Pechlin nr 1 för sammanlagt 75 000 kr. (2) Huset på Drottninggatan 33 byggdes sedan om flera gånger för både bank- och affärsverksamheter och revs slutligen 1984.

Fotografi från 1920-talet. Drottninggatan 33 syns till vänster. Fasaden är förändrad och förenklad.

På 1870-talet uppförde L E Brandt tillsammans med Vict Th Engvall och N J Kjellerstedt magasinsbyggnad i kv Amicitia, N Skeppsbron 9. Gävles första hiss (ångdriven) installerades där 1885. Detta är ett av de bäst bevarade stenmagasinen. (3)

Tillsammans med grosshandlaren Sten Nordström m fl var också Axel Brandt under några år delägare i Strömdalens egendom. (4) Han var styrelseledamot i Börsföreningen 1882 till sammanslagning med Köpmannaföreningen 1885.

På senhösten 1887 flyttade Brandt som en förmögen man till Stockholm. Han upphörde då med sin verksamhet i Gävle och ingick i stället som förlagsman i kolonialfirman Dahl & Fridholm. Denna firma gjorde konkurs i slutet av 1880-talet, varvid Brandt åsamkades stora förluster. Han åtalades i samband därmed för vårdslöshet mot borgenärer och dömdes av Danderyds skeppslags tingsrätt till fängelse under två månader, men frikändes senare av hovrätten. Han försökte sedan på nytt arbeta upp sig genom att driva några agenturer och lät 1890 uppföra en stor villa i Djursholm, ritad av arkitekten Johan Laurentz. Ägarskapet blev dock kortvarigt och villan såldes redan 1893 till kollegan Henrik Falkman. Villan byggdes om och döptes till Villa Java. Ursprungligt utförande hade flera likheter med Villa Sjötorp, vilket kan ses på tavla hos Djursholms hembygdsförening.

Arkitekt Johan Laurentz arbetade åren 1879−1881 hos stadsarkitekten E A Hedin i Gävle. De hade tidigare varit kollegor hos arkitektbröderna Kumlien i Stockholm. Samarbetsprojekt i Gävle utgjorde främst S:t Matteuskyrkan, Betlehemskapellet och Rettigska barnhemmet (samtliga rivna) samt ombyggnad av Långvinds herrgård och nybyggnad av Läroverk i Sundsvall (ej genomförda).

Några ytterligare fastigheter i Stockholm ägdes inte av Brandt utan han hyrde lägenheter i området runt Norrmalmstorg och nedre Östermalm hos sju olika fastighetsägare, bl a brukspatron August Bång och generalkonsul Robert Bünsow. (5)

Axel Brandt hade många högtflygande planer och lyssnade inte på råd och varningar utan ingick flera spekulativa affärer med olycklig utgång. Detta ledde till att han den 23/5 1898 valde att själv avsluta sitt liv. Han befann sig då i Monte Carlo. Kanske gav inte spelet den vinst han hade hoppats på. Under de sista månaderna, då Brandt uppehållit sig i Tyskland, hade familjen endast fått ett lågt bidrag till sitt uppehälle. De försörjde sig genom att erbjuda inackorderingar.


Birgitta Lundblad, 2016-03-05
 
 
  


Notförteckning:

[1] Jordebok för Gävle stad 1890-tal, äldre tomtbeteckning 214a, nytt nr 256.

[2] Pousette uppförde åren 1892−1893 det bostadshus i tre våningar och med en magnifik entré på Nygatan 34, kv

Pechlin nr 1 (Norr 26:1), som ännu finns kvar. E A Hedin var arkitekt och J F Lindeberg byggmästare. Huset

förändrades senare för Carl Larssons fotoateljé. Brandt har där felaktigt angivits som byggherre, se

Gävlevandringar med Folke, sid 86 och Stadsarkitekten E A Hedin, sid 150.

[3] 1883 var Brandt Gävles fjärde högst taxerade fastighetsägare efter O A Brodin, P J Haegerstrand och B

Kronberg.

[4] Se bok Villastaden i Gävle, sid 32.


[5] Uppgifter från Lennart Nordström – ur Rotemannen 2.

 

 
 

onsdag 24 februari 2016

Tips på årets bokrea!


Så har det åter blivit dags för vårt årliga blogginlägg där vi tipsar om intressanta boktitlar inom byggnadsvård och byggnadshistoria som finns med på årets bokrea. Rean började som bekant idag onsdag, 24 februari, och i vårt län tillhör de tre bokhandelsbutikerna i Gästrikland alla Akademibokhandeln, medan tre av de fyra bokhandlarna i Hälsingland ingår i bokhandelskedjan Ugglan. Bokhandeln i Bollnäs ingår i JB-gruppen, som är en fristående sammanslutning av bokhandlare, vilka har en egen bokreakatalog.
I år verkar många av böckerna som handlar om hus beröra väldigt stora byggnader. Ugglan, JB-gruppen och Akademibokhandeln säljer alla Martin Hanssons Medeltida borgar: maktens hus i Norden. Hos Ugglan och Akademibokhandeln finns även Jonas Nordins Versailles: slottet parken livet. Till samma kategori hör Ugglans Svenska borgar och fästningar: en historisk reseguide av Leif Törnquist och Jean Marie Pérouse De Montclos Slotten i Loiredalen. I samma reakatalog finns även boken Vadstena: om människor och miljöer i en liten stad, som troligtvis också handlar en del om det stora slottet i staden.

I Akademibokhandelns katalog finns det dessutom med två böcker om riktigt speciella byggnader; dels Jheni Osmans Världens underverk: hur de skapades och hur du tar dig dit och dels Warren Elsmores Världens underverk i LEGO. Full tank är titeln på Olle Wilsons spännande bok om svenska bensinstationers historia och den hittar vi i år i samtliga reakataloger.

 
Bland barnböckerna är det inte heller i år jättegott om titlar som kan kopplas till byggnader eller byggnadshistoria. Pekboken Titta inomhus hos Ugglan skulle dock kunna räknas till denna kategori. I samma katalog finns även Maria Gripes Agnes Cecilia - en sällsam historia som ju innehåller en hel del skildringar av äldre kulturmiljöer, men då för lite äldre barn/ungdomar. Hos JB-gruppen finns Emelie Andréns Vera och Vilgot fixar bygget, men om detta är någon särskilt kulturmiljöinriktad bok vet jag ju inte direkt. En barnbok i samma katalog som lyfter fram värdet av att bygga stabilt med kvalitet är den klassiska fabeln Tre små grisar av Emely Bolan. En bok rik på detaljer från olika byggnader och kulturmiljöer är Bildbok: ur Jan Lööfs bildvärld, med mängder av välgjorda teckningar vilken ingår i Ugglans reautbud.

gra böcker som kan sägas handla om byggnadsvård har vi tyvärr inte lyckats hitta i någon av dessa kataloger, men som vanligt brukar det ju även kunna finna många böcker som säljs enbart lokalt. Sedan säljs ju även böcker ofta billigare på antikvariat och på andra ställen så här års.

Lycka till på årets bokrea!