fredag 9 juni 2017

När Delsbo kyrkogård återfick sin omgärdning

I slutet av 1880-talet genomgick Delsbo kyrka en radikal ombyggnad och fick då formen av en basilika, dvs en kyrkobyggnad med ett högre mittskepp med ljusinsläpp upptill på långsidorna och lägre sidoskepp på vardera sidan. Vid ungefär samma tid utökades även kyrkogården och försågs på alla sidor med ett tidstypiskt gjutjärnsstaket som placerades på en terrasmur av huggen sten. Med tiden blev gjutjärnsstaketet i dåligt skick och togs kring mitten av 1900-talet bort på alla sidor av kyrkogården utom den västra. På denna sida har dock gjutjärnsstaketet fått vara kvar om än i relativt dåligt skick och med många olika lagningar.


Inom församlingen har det under lång tid funnits en önskan att återskapa det ursprungliga gjutjärnsstaketet och drivande i detta har kyrkogårds- och fastighetschef Lars Grunnesjö varit, som kämpat för frågan i närmare 20 år. Diskussionerna har varit många och antalet inblandade parter likaså, då kyrkogården gränsar mot genomfartsvägar på två sidor. För några år sedan kom dock alla till slut överens och församlingen beslöt sig för att renovera stenmurarna och nytillverka och återuppsätta ett gjutjärnsstaket. I samband med detta har även kyrkogårdens trädkrans förnyats i sin helhet, då de tidigare träden delvis var av hög ålder och delvis var i dåligt skick.


Vid kyrkogårdens entréer har nya ljusarmaturer i äldre stil satts upp och en ny parkering har anlagts väster om kyrkan. Arbetet har utförts med Hälsinge Markentreprenad AB i Ljusdal som huvudentreprenör och en rad olika underentreprenörer. Jag har deltagit i projektet som antikvariskt medverkande. Ett tjugotal äldre staketsektioner på den västra sidan kunde återanvändas, men i övrigt har staketsektionerna nytillverkats genom traditionell gjutning av Tierps järnbruk. Igår, torsdag, var det dags för slutbesiktning och alla som var med på denna var överens om att slutresultatet av projektet hade blivit lyckat.




Det har varit ett spännande projekt att följa. Förändringen blev väldigt stor inledningsvis när nästan alla äldre träd i trädkransen kring kyrkogården försvann, men sedan staketet kom på plats och de nya träden planterades har det enbart varit positiva röster bland de som besökt kyrkogården. Hela kyrkomiljön har nu verkligen återfått mycket av sin ursprungliga karaktär. Staket och träd kan utan tvekan ha stor betydelse för hur en miljö upplevs och detta gäller ju både kyrkogårdar och privata trädgårdar!

måndag 5 juni 2017

Södra skolan i Edsbyn - en varsam kommunal renovering



I fredags anordnade Länsstyrelsen Gävleborg en konferens för länets kommunala planerare och jag var inbjuden för att hålla föredrag om den byggnadsinventering jag gjorde i Järvsö 2013. Platsen för konferensen var Södra skolan i Edsbyn och det är denna byggnad jag nu skulle vilja lyfta fram lite extra:

Södra skolan i Edsbyn stod färdig 1928, inte långt från järnvägsstationen i tätortens södra del. Huset uppfördes i två våningar med ljust putsade fasader i nyklassicistisk stil, höga spröjsade fönster och ett valmat tak täckt av tegel. Efter att ha fungerat som skola fram till 1970-talet blev byggnaden ungdomsgård för att slutligen stå tom en tid. Underhållet var under lång tid relativt eftersatt och det diskuterades till och med om kommunen skulle riva huset.

Efter debatt beslöt kommunen att satsa på en upprustning och man valde då att i hög grad hämta inspiration från byggnadens ursprungliga karaktär. Arbetet har letts av kommunens fastighetsstrateg David Persson, som även var på plats och berättade om renoveringen vid konferensen. Länsmuseet var inkopplat och lämnade råd vid flera tillfällen inför renoveringen, så därför var det särskilt roligt att nu få se slutresultatet av renoveringen på plats.

Skolhuset har försetts med ny el, ny ventilation och ny värmeanläggning. Brandutrymningsvägar har flyttas för att inte vara placerade mitt på byggnadens huvudfasad. Husets norra fönsterlösa fasad har försetts med Edsbyns första muralmålning i storformat. Huset är nu även tillgängligt för alla genom en utvändig ramp och en invändig hiss.


Huset behövde tilläggsisoleras, men för att inte få fönstren att bli placerade för djupt in i fasaderna beslöt man sig för att tilläggsisolera både på utsidan och insidan. De ursprungliga fönstren har renoverats. För att uppnå dagens krav på ljud- och brandisolering har golv och väggar klätts med gips, men ytskikten har sedan utförts med material och färgsättning som var vanliga vid tiden för byggnadens uppförande. I trapphus och korridorer träffar man därför på höga gråmålade pärlspontspaneler, väggfasta hatthyllor av trä och takarmaturer i form av raka rader med hängande vita glasglober.






Det är verkligen roligt att få besöka en äldre skolbyggnad där så mycket möda har lagts ned på att återskapa en genuin känsla både på utsidan och insidan. Allt är inte original, men karaktären känns rätt. Länsmuseet vill därför gratulera Ovanåkers kommun för en lyckad varsam  renovering. Hoppas att edsbyborna ska trivas med och uppskatta sitt nygamla renoverade skolhus!

torsdag 18 maj 2017

Grattis bloggen 7 år!









Den 18 maj 2010 publicerade vi det första inlägget här på bloggen. Sju år senare har vi skrivit 642 stycken inlägg och nått över 75 000 unika läsare! Idag firar vi jubiléet med en miniutställning och fika till våra kollegor.










Har ni önskemål eller idéer om vad ni vill läsa om här? Tipsa oss gärna!

måndag 15 maj 2017

Mer mosaik!

Kommer ni ihåg när vi dokumenterade glasmosaik i trapphus i Gävle för snart två år sedan? Allt detektivarbete startade ju tack vare en inkommande fråga från Samuel Palmblad, byggnadsantikvarie vid Kulturparken Småland.

Nu är hans bok Kosta mosaik, glas uppåt väggarna, färdig, och vi har förärats ett exemplar. När vi åter öppnar upp museet den 21 oktober i år, kommer vi att ha boken till försäljning i museibutiken.

I text guidar Palmblad läsaren genom bland annat tillverkningsprocesser, olika formgivare och kvinnornas viktiga roll på fabriken, allt illustrerat med mängder av smarriga och inspirerande foton! Gävle finns representerat i boken genom ett foto på en av de fantastiska utsmyckningarna på Urbergsterrassen.



fredag 5 maj 2017

Staffans kyrka, renovering pågår!


Om du har befunnit dig på Brynäs under se senaste månaderna så har du säkert inte missat att arbeten pågår på Staffans kyrka. Det är kyrkans exteriör som nu renoveras, och arbetena inbegriper det mesta: fasadputs, fönster, plåt, förgyllning och även betongdelar inuti klocktornet. De här arbetena kräver tillstånd från länsstyrelsen enligt Kulturmiljölagen och museet är anlitade för den antikvariska medverkan. Detta innebär att vi deltar på byggmöten och följer att arbetena utförs enligt de handlingar utifrån vilka tillståndet givits. Uppkommer nya frågor bollas dessa till oss och i vissa fall tar vi dem vidare till länsstyrelsen för besked.

Häng med på en rundvandring runt kyrkan och upp på ställningarna för att se vad som pågår!


Putsen: Den tidigare putsen var kraftigt förgipsad och hade dålig vidhäftning. Ambitionen har varit att behålla så mycket av putsen det bara är möjligt. Dessvärre har dess dåliga skick inneburit att väldigt mycket har varit nödvändigt att knacka ner. Det mesta av nerknackningen är nu gjord och nu blästras fasaderna. Om några veckor påbörjas putsarbetena som i slutänden innebär ett återskapande av kyrkans ockrafärgade fasader.



Fönsterbågar: Tornets fönsterbågar renoveras just nu på verkstad. Framförallt är det blyspröjsarna som behöver ses över. Sprickor i dessa löds ihop. Rötskadade trädelar i bågar och karmar kommer att lagas i med nytt virke. Slutligen ska samtliga fönsterbågar målas med linoljefärg.

 
Tandsnittsfrisen och den ovanliggande profilerade listen högst upp på tornets putsade delar: Dessa delar uppvisade kraftiga skador innan arbetena påbörjades. Delarna var gjutna i betong med inblandning av bland annat pimpsten. Materialet var väldigt poröst och vissa delar hade till och med lossnat och ramlat ner. Flera av tänderna var nätade för att undvika personskador på grund av nedfallande delar. Allt tidigare material har nu bilats bort in till fast underlag.

De nya tänderna är gjutna, medan den ovanliggande profilerade frisen är uppmurad på traditionellt vis med tegel som ska putsas. Profilen dras med en mall som är ritad efter tidigare profil.


Här pågår arbetet med putsdragningen. Ännu återstår några putspåslag.


Den förgyllda kronan: Så här såg kronan ut innan påbörjade arbeten.


Så här såg den förgyllda kronan ut när jag var upp på ställningarna idag. Bara skelettet återstår, som ni ser. Kronans yttre delar är demonterade för förgyllning inne på verkstad. Själva stommen har kraftiga rostangrepp och vissa delar, som den nedre ringen, kommer att bytas ut. Övriga delar ska rostskyddsbehandlas innan de förgyllda delarna ska återmonteras.


Tuppen: På 56 meters höjd tronar kyrktuppen. Så här såg den ut innan arbetena med den påbörjades. Senast den förgylldes var i början av 1980-talet och nu är det dags igen!


Arbetet sker på plats, inuti ett tält som skyddar för både kyla och blåst. När jag besökte förgyllarna idag pågick arbetet med att lägga det första lagret bladguld. När tuppen är färdig kommer den att ha två lager bladguld och alldeles säkert pryda kyrkan som ett vackert smycke!

På museets Instagram finns en liten film som visar förgyllarnas jobb.



onsdag 26 april 2017

Fler fiskarkapell i sikte!

Teckning av Gunnar Erkner föreställande Skags kapell i Ångermanland.

Som vi har berättat om tidigare här på bloggen avslutades vårt projekt om fiskarkapellen i Gästrikland och Hälsingland med utgivningen av en bok i december ifjol med titeln Fiskarkapell i Gästrikland och Hälsingland. Men arbetet med fiskarkapellen längs norrlandskusten är egentligen bara påbörjat. Nu har Länsmuseet Gävleborg och Hälsinglands museum tillsammans med Murberget Länsmuseet Västernorrland fått i uppdrag av Härnösands stift att genomföra en motsvarande genomgång om fiskarkapellen i Medelpad och Ångermanland.

Kopplingarna till Gävleborgs län är många då de i ett antal fall var gävlefiskare som var med och uppförde de äldsta bevarade kapellen även i dessa områden från 1600-talets början och framåt. I Medelpad finns fyra bevarade kapell och i Ångermanland hela 14 stycken. Dessutom finns ett antal kända platser där det tidigare har funnits kapell och de kommer att studeras närmare av Ola George vid Murberget och Länsmuseet Gävleborgs arkeolog Bo Ulfhielm.

Lars Nylander berättar om kapellprojektet vid informationsmöte i Härnösand.
 


För några veckor sedan bjöd Härnösands stift in till informationsmöten i Härnösand och Örnsköldsvik för företrädare för kapellen där Lars Nylander från Hälsinglands museum och jag medverkade tillsammans med stiftsantikvarie Linnea Skog. Vi berättade om hur vi arbetat i Gävleborgs län och hur arbetet är tänkt att läggas upp i Västernorrland. En stor del av arbetet består i att samla information om varje kapell och fiskeläge och det gör vi nu genom arkiv- och litteraturstudier, intervjuer och platsbesök. Vi kommer även göra några dendrokronologiska undersökningar, dvs årsringsdateringar, för att ta reda på när virket som ingår i några av kapellen fälldes och därmed förhoppningsvis kunna fastställa när byggnaderna är uppförda.

I arkiven finns mängder med material om fiskarkapellen som vi nu går igenom.
 



Det är verkligen intressant att få fortsätta att fördjupa sig i detta ämne och möta personer med stor kunskap om de olika kapellen och som ägnar mycket tid åt att vårda dessa välbevarade kulturmiljöer. Nu under våren går vi genom material om kapellen i arkiv och litteratur. I sommar och höst kommer vi att besöka kapellen i Medelpad och Ångermanland och vi kommer fortlöpande att berätta mer om detta projekt här på bloggen.

måndag 6 mars 2017

Spjutängs - huset med fler än ett liv. Del 7

Erika ger oss en ny del i följetongen om gårdens Spjutängs från Torsåker, som håller på att byggas upp på en liten, liten ö i Ålands skärgård:
 
Stock för stock. Sommar efter sommar. Sakta men säkert. Den som lever får se... Hur det nu var, men mer och mer av huset tog form, lite för varje säsong.
 
Från försommarens ljusa nätter till augustis månklara. ”Bare dra på, bare stann inte”.
 
Första våningen började ta form och vi lekte med tanken att smacka på ett tak och göra oss en enplansvilla (som dröm var den vacker att få)...
 
Stora delar av våning ett var fin, men på baksidan av huset fick vi skarva i med nya stockar, vilket inte var optimalt då likvärdiga dimensioner inte stod att finna i våra trakter.
 
Men vädret och utsikten kunde man inte klaga på!
 
Ju fler stockvarv som byggdes på desto trixigare blev det att få dem på plats. Efter några tacksamma varv med kortare bitar - ibland för att halva stocken varit rutten och fått kapats och ibland på grund av många fönstergluggar - kom det tyngre sektioner där stockarna var i fullängd och otroligt tunga. Med stag och rep att förankra ena änden med under tiden den andra drogs upp gick det att lösa. Stor försiktighet fick iakttagas när stocken nådde krönet och skulle läggas på plats, så den inte fick för mycket fart och fortsatte över kanten in i grunden tillsammans med den som hade i uppgift att få stopp på den. 
 
Och kändes det lite vanskligt på våning ett så var det ännu mer spännande på våning två! Nedan kan man se hur mycket av stockarna som fått bytas. Lite som ett snyggt lapptäcke! Eller i alla fall ett lapptäcke...
 
Och varje år var det som om hösten kom som en överraskning! Skolan drog igång, väskorna packades, vatten och el stängdes av inför vintern. Skärgården blir plötsligt lugn och tyst och trots att man lovar att man ska komma ut redan till helgen, ja till alla helger faktiskt, så är det som en vilsam dimma lägger sig över en, där man går hemma i trädgården och har förträngt allt vad hårt kroppsarbete vill säga. En liten kopp kaffe i höstsolen är det tyngsta lyft man överväger att göra. För man vet – att innan nästa vår har kommit är man ändå där i tanken mer och mer för varje dag, med nya idéer och listiga lösningar på hur allt skulle kunna göras på ett ännu bättre sätt.

Jag avslutar med en bild på hur vi insåg att färjan strax skulle gå, mitt när det var som roligast, så den stocken hängde kvar tills vi återkom en helt annan årstid...