fredag 16 februari 2018

Dags för föredrag om fiskarkapellen!

Grisslans kapell från 1600-talet i Örnsköldsviks skärgård.

På söndag 18 februari kl. 14:00 håller Lars Nylander från Hälsinglands museum och jag ett föredrag i hörsalen på Länsmuseet Gävleborg i Gävle om fiskarkapellen längs södra norrlandskusten. Vi kommer då både berätta mer om det projekt kring kapellen som vi bedrev i Gävleborgs län mellan 2011 och 2016, men även om det motsvarande kapellprojektet vi nu sedan 2017 arbetar med i Västernorrlands län.

Totalt finns det 39 kapell längs södra norrlandskusten och vi har hittills besökt 38 av dem. Det var även meningen att vår arkeolog Bosse Ulfhielm skulle ha varit med och redogjort om sin del av projektet, men han har tyvärr blivit sjuk och har inte möjlighet att vara med nu på söndag. Vi kommer dock att även berätta lite om de delar som han har arbetat med. Arrangemanget genomförs i samarbete med Hälsinglands museum. Varmt välkomna!


Väggmålning i Trysunda kapell i Örnsköldsviks skärgård.

onsdag 7 februari 2018

Villa Sjötorp får rivas


Förra veckan beslutade politikerna i Samhällsbyggnadsnämnden att Villa Sjötorp får rivas.

Detta trots genomarbetade antikvariska underlag där det slagits fast att Villa Sjötorp med omgivande trädgård har så höga kulturhistoriska värden att fastigheten uppfyller kulturmiljölagens kriterier för byggnadsminnesförklaring.

Detta trots att både villan och trädgården är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk och miljömässig synpunkt enligt 8 kap 13 § Plan- och bygglagen. Detta är grund för att vägra rivningslov enligt Plan- och Bygglagens 9 kap 34 §.

Detta trots att en rivning av Villa Sjötorp kommer att innebära en påtaglig skada på riksintresset för kulturmiljövård X 802 Norrlandet – Bönan – Utvalnäs.

Detta trots att Villa Sjötorp befinner sig i ett sådant tekniskt skick att byggnaden kan rustas upp. Enligt den senaste byggnadstekniska utredningen, daterad 2015-11-17, konstaterades att "Trästommen ligger skyddad innanför träpanelen och är idag i god kondition".

Detta trots att kommunens tjänstemän har vägt samman alla fakta i ärendet och kommit till slutsatsen att villan inte bör rivas.

Varför har då samhällsbyggnadsnämnden valt att besluta om rivningslov?

- Jag ville ge rivningslov redan för två år sedan. Sedan dess har jag stärkts i min uppfattning. Hamnens intressen väger tyngre än kulturmiljöintressena, säger Roland Nilsson, ordförande i Samhällsbyggnadsnämnden, i en artikel i Gefle Dagblad förra veckan. – Hamnen måste få möjlighet att expandera, det är viktigare än att bevara byggnaden.



Till Samhällsbyggnadsnämnden säger vi:
Nej, hamnens intressen väger inte tyngre än Sjötorps kultumiljövärden! En mångsidig markanvändning är utgångspunkten för Miljöbalkens bestämmelser om hushållning med mark och vatten. Det är endast när samtliga möjligheter för konkurrerande intressen att samexistera är uttömda, som en avvägning mellan motstående riksintressen ska ske. Med tanke på den ytterst lilla yta Villa Sjötorp upptar inom Gävle hamns område kan villan inte anses utgöra ett allvarligt hinder för hamnverksamheten. Förutom den yta som redan är ianspråktagen för hamnverksamhet har Gävle hamn planer på att växa med över 300 000 m2 nya kajer, pirar och hanteringsytor inom de närmaste åren. Det ska jämföras med den yta om ca 10 000 m2 som Villa Sjötorp med omkringliggande park upptar. (Enligt uppskattning av fastighetens yta, från 1954 års ekonomiska karta.) Inte med någon trovärdighet kan det hävdas att denna yta skulle kunna hindra hamnverksamheten i någon nämnvärd utsträckning. Eftersom de båda riksintressena inte kan betraktas som oförenliga ska heller ingen avvägning mellan dem ske. Slutsatsen är att de båda riksintressena i denna situation inte bara kan utan också måste samsas inom området.

Villa Sjötorp var i mycket gott skick ännu för tio år sedan. Därefter har byggnaden utsatts för långvarig vanvård av ägaren Gävle hamn. Utan denna vanvård är vi säkra på att det i dag hade funnits en ännu starkare opinion för Sjötorps bevarande, som hade gjort det politiskt omöjligt att fatta beslut om rivning.

Läs alla våra inlägg om Villa Sjötorp genom att klicka dig in på "Villa Sjötorp" i ämneskolumnen till höger.

onsdag 31 januari 2018

Vem vet mest om Ljusdal 2018?

Finalen 2015, det år då arrangemanget senast ägde rum i Ljusdalssalen.

För åttonde året i rad har det blivit dags att kora Ljusdals främste köpingskännare. Arrangemanget äger rum i Ljusdalssalen i Kommunhuset i Ljusdal lördag 3 februari kl. 12:00-13:30 och alla som är intresserade av Ljusdals historia är välkomna som åhörare. Finalisterna i tävlingen har kvalificerat sig till varsin plats i finalen genom att delta i bildgåtan "Det hvar på köpingen" som pågick mellan 3 december 2017 och 9 januari 2018. Bildgåtan gick ut på att känna igen och lokalisera 24 byggnadsdetaljer i Ljusdals köping. I år blir det rekordmånga i finalen -  nämligen hela 24 personer - vilka samtliga hade alla rätt i tävlingen. Verkligen imponerande tycker vi som står bakom arrangemanget!

Finalen består av 15 stycken 1X2-frågor som kan handla om personer, hus, händelser och företeelser i Ljusdals köping från 1880 till idag. Frågorna är utformade på sådant sätt att även de som inte är med och tävlar ska ha utbyte av finalen. I samband med finalen redovisar vi även rätt svar i bildgåtan samt visar bilder från fjolårets kulturhistoriska festival i Ljusdal, vilken denna gång hade temat vatten.

Varmt välkomna till en förhoppningsvis spännande och rafflande final då Ljusdals vassaste köpingskännare 2018 ska utses!

söndag 24 december 2017

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR!


Så har det blivit jul och vi närmar oss slutet av 2017 - ett händelserikt år, där vi särskilt minns återöppnandet av länsmuseet i slutet av oktober efter den omfattande renoveringen och ombyggnaden av museibyggnaden.



Ur Länsmuseets omfattande bildsamlingar har vi valt ut två äldre foton till detta inlägg som får illustrera julfirande för ungefär 100 år sedan. Dels ett foto på en pojke i Torsåker och dels ett sällskap samlat för julfirande i Lenninge i Bollnäs, fotograferat av Erhard och Emil Nilsson, Bollnäs. Med dessa bilder vill vi önska alla våra bloggläsare En god jul och Ett riktigt Gott nytt år!

PS: Dessa och många fler av Länsmuseet Gävleborgs äldre foton kan du även hitta via sökmotorn Digitalt museum som du finner HÄR.

fredag 22 december 2017

Vad händer nu?

 
I veckan fanns den här artikeln i Gefle Dagblad. Den handlar om det vita gamla trähuset utefter Staketgatsleden, vid stadsdelen Öster i Gävle. Ni har säkert lagt märke till det när ni åkt leden på väg ut mot Näringen. Gävle kommun har nu köpt fastigheten, som har innehafts av samma ägare sedan 1957. I gällande detaljplan från 1966 är marken markerad som "allmän plats, park eller planterad".
 
Staketgatan sedd från öster. Troligen 1950-tal. Kvarteret Aurora syns till höger. Den nu aktuella byggnaden är den tredje på höger sida, den vita med brutet tak. Fotot tillhör Kommunarkivet i Gävle.

 
Kvarteret Aurora sett från sydöst, Staketgatan syns i förgrunden. Norra Hospitalsgatan går upp till höger om det närmaste huset. Foto från omkring 1950. Fotot tillhör Kommunarkivet i Gävle.
 
Norra Fiskargatan 18/Staketgatan 65 närmast i bild. Notera det putsade uthuset som finns kvar än idag. Gatan upp till vänster är Norra Fiskargatan, i förgrunden sträcker sig Staketgatan. Fotot från omkring 1950. Fotot tillhör Kommunarkivet i Gävle.
 
Fastigheten, med adress Norra Fiskargatan 18/ Staketgatan 65, belägen i Kvarteret Aurora, är den enda kvarvarande fastigheten med bevarad innergård, som återstår av det gamla Öster. Huvudbyggnaden byggdes 1870 som envåningshus. Det ritades av J.O. Kinstedt. 1913 byggdes huset på med ytterligare en våning i tidstypisk jugendstil. Innergården är liten och de små uthusen finns kvar än idag

Flygfoto hämtat från Eniros karttjänst Historiska flygfoton. Den nu aktuella fastigheten är inringad invid den stora byggnaden med rött tak. De båda husen i Kvarteret Dundret är inringade uppe i bildens vänstra hörn.

Förutom denna fastighet finns det två till hus kvar från det gamla Öster. Dessa ligger ett hundratal meter nordväst om det vita huset, i Kvarteret Dundret. Det är två nästan identiska hus, med putsade fasader och brutna tak. Ursprungligen var dessa bostadshus, idag rymmer de kontor.


Karta över området, 1950. Kartan tillhör Kommunarkivet i Gävle. Den nu aktuella fastigheten ligger inom Kvarteret Aurora, i hörnet av Staketgatan - Norra Fiskargatan. De båda husen i Kvarteret Dundret är inringade högst uppe í vänstra hörnet.
 













Norra Fiskargatan mot norr under 1960. Underhållet av byggnaderna är eftersatt, rivningen är beslutad. Längst bort i bild syns fastigheten i Kvarteret Aurora. Fotot tillhör Kommunarkivet i Gävle.  




















De flesta Gävlebor känner till Södersaneringen, som skedde under 1950-1960-talet. Hårdhänt stadsdelsförnyelse skedde dock på fler håll i Gävle, bland annat på Brynäs och - inte minst - här på Öster. Här bevarades i princip ingenting av den äldre bebyggelsen, då den revs under slutet av 1960-talet för att ge plats åt ett ny stadsdel bestående av flerbostadshus. Inom Miljonprogrammet byggdes 29 lamellhus och 4 höga punkthus. Det nya området stod klart 1974.

Området har lång kontinuitet, redan på 1600-talet fanns bebyggelse i det här området. Längs stränderna efter Lilla ån, numer Holmkanalen, låg fiskarboställen och sjöbodar, i övrigt bestod området av småskalig trähusbebyggelse. Under 1730-talet invigdes stadens första lasarett i kvarteret Sophia Magdalena. Det rymde vårdplatser för såväl funktionssvaga som sjuka personer. Efter en om- och tillbyggnation under 1760-talet gavs anläggningen samma namn som kvarteret. Förutom Falu gruvstuga från slutet av 1600-talet, var lasarettet i Gävle vid denna tid det enda norr om Dalälven. Lasarettet blev med åren omodernt och ersattes under 1840-talet av ett nytt i nuvarande Stadsträdgården. 

Stadsdelen Öster förstördes vid stadsbranden 1869 och byggdes därefter upp efter nya stadsplaner. Här fanns bostäder, butiker, verkstäder och fabriker. Husen var till största del av trä och i två våningar. Många av de boende hade en koppling till sjöfart och handel.

Från detta Öster återstår idag alltså endast tre fastigheter, varav det vita trähuset i Kvarteret Aurora är det enda med välbevarad helhetsmiljö. Och nu är det i klorna på Gävle kommun.

Vad kommer att hända med fastigheten i Kvarteret Aurora?

torsdag 26 oktober 2017

På kapellinventering i Västernorrlands län, del 1

Skeppsmalns kapell.


Som ni kanske har hört har det stora projekt som vi har bedrivit kring fiskarkapellen i Gästrikland och Hälsingland fått en efterföljare, nämligen fiskarkapell i Medelpad och Ångermanland! Och vi som skrev boken om Gästriklands och Hälsinglands kapell - Bo Ulfhielm, Lars Nylander och jag - har fått det intressanta uppdraget att arbeta vidare med fiskarkapellen i grannstiftet. Det är Härnösands stift som står som beställare till arbetet och denna gång genomförs projektet med hjälp av Murbergets Länsmuseet Västernorrlands arkeolog Ola George. Under sommaren har Lars Nylander och jag besökt 17 av de 18 bevarade fiskarkapellen längs kusten och Ola George och Bo Ulfhielm har sökt upp platser där det tidigare har funnits kapell eller begravningsplatser. Jag skulle nu vilja dela med mig av några smakprov på lite av allt intressant Lars och jag fått se och uppleva under dessa inventeringsdagar. Eftersom vi delade upp inventeringen på tre olika veckor får det även bli tre inlägg här på vår blogg.

Under den första veckan besökte vi kapellen i områdets norra del, nämligen Skag, Skeppsmaln, Grisslan, Trysunda, Norrfällsviken och Bönhamn. Av dessa ska samtliga utom Skeppsmalns kapell vara uppförda på 1600-talet. Kapellet på Skeppsmaln är byggt i slutet av 1700-talet. Fem av dessa kapell har vitmålade fasader. Den bäst bevarade interiören av dessa finns att beskåda i Trysunda vars väggmålningar från 1700-talet togs fram och konserverades på 1930-talet. Grisslans kapell har en välbevarad 1890-talsinteriör. Alla dessa sex kapell ligger i anslutning till fiskelägen. På ön Trysunda, som under lång tid haft permanent bosatt befolkning finns även två begravningsplatser. Nu dags för en liten rundtur:

Grisslans fiskeläge med det vitmålade kapellet.

Norrfällsvikens kapell.

Norrfällsvikens kapell.


Grisslans kapell.

Trysunda kapell.

Detalj av väggmålning från 1700-talet i Trysunda kapell.

Skeppsmalns kapell.

Skeppsmalns fiskeläge.

Surströmmingsburkar från Norrfällsvikens fiskeläge.

Bönhamns kapell.

Bönhamns kapell.

onsdag 18 oktober 2017

Vad händer med vår kulturmiljö?

Från Enios tjänst "gatuvy".
September 2017.
 
Oktober 2017.
 
Gävle, oktober 2017. Fönsterbytet är slutfört. Bygglovsansökan saknas.
 
Kommentarer är överflödiga.

torsdag 7 september 2017

Rapport från Ljusdals kulturhistoriska vattenfestival




Den åttonde upplagan av Ljusdals kulturhistoriska festival gick av stapeln i förra veckan och årets arrangemang blev utan tvekan det blötaste hittills, trots att det inte föll en enda droppe regn. Orsaken till detta var att festivalens tema i år var vatten och att vi därmed anordnade en kulturhistorisk vattenfestival. För första gången genomförde vi även festivalen som ett eftermiddags- och kvällsarrangemang med anledning av att festivalen i år ingick som en del i återinvigningen av det närbelägna kommunhuset som genomgått en omfattande renovering.

 
Som vanligt höll vi till i Signeulparken med omnejd i centrala Ljusdal. I parken kunde de med ungdomligt sinne prova på ett flertal olika vattenanknutna aktiviteter: Här fanns äldre brandsprutor vilka användes för att skjuta ned plåtburkar och en specialtillverkad anordning där små modeller av spelflottar som användes vid timmerflottningen skulle blåsas med sugrör längs en modell av Ljusnan med angränsande vattendrag. De som var riktigt modiga kunde sträcka in sina händer i olika hål i en stor låda och ta reda på vad som kunde ligga på Kyrksjöns botten och sedan para ihop föremålet med rätt historisk bild. I en av alla de färgglada festivalkurerna höll en sjörövare till som läste sagor för de mindre barnen.

I parken fanns det givetvis möjlighet att dricka kaffe med dopp(!) och dagen till ära kunde besökarna delta i vattenprovning för att se om de kunde känna igen vatten hämtat från olika källor i Ljusdals närhet. Äldre vykort över Ljusdal fanns som tidigare år också att inhandla i parken. I berättartältet deltog Sven-Arne
Persson från Ljusdal vatten som berättade om hur Ljusdals dricksvatten tas fram idag och Erik Kram och Jon-Bertil ”Joppe” Eriksson, vilka båda tidigare också arbetat inom kommunen, bidrog med mängder av beskrivningar om den äldre vattenhistorien i köpingen. I parken fanns även möjlighet att försöka lösa årets kluriga mordgåta genom att fråga ut några av de olika rollkaraktärerna som uppehöll sig i parken. Mest uppmärksamhet fick antagligen de två badkaren som fanns uppställda i parken där inte mindre än 6 personer under festivalens gång vågade sig på att ta ett offentligt bad i lånade baddräkter av äldre modell.
 

I Signeuls magasin fanns utställningar om vattnets historia i Ljusdals köping och här huserade även Ljusdals fotoklubb som fotograferade in festivalbesökare i olika vattenanknutna bilder från trakten. Inne på Riobiografen visades Erik Erikssons film ”Hur ska det gå för Ljusnan?” från 1972, en dokumentärfilm som skildrar den stora strid som pågick vid denna tid mellan kraftverksförespråkare och älvräddare. En kamp som delvis fördes och avgjordes inne i Ljusdals centrum genom tidningsdebatter, gatudemonstrationer och politiska beslut.

När kvällsmörkret sänkte sig över festivalområdet var parken på sätt och vis som allra vackrast för då framträdde verkligen alla de kulörta lyktor som vi hade försett alla kurer, tält och klädstreck med. Då blev det även underhållning med vevgrammofon förstärkt av moderna högtalare. Vid 21-tiden avslutade vi festivalen för denna gång, nöjda med att ha ägnat ett helt arrangemang åt det för alla så livsviktiga ämnet vatten!
 

fredag 25 augusti 2017

Dags för Ljusdals kulturhistoriska vattenfestival, tisdag 29 augusti!


För åttonde året i rad anordnas nu på tisdag 29 augusti Ljusdals kulturhistoriska festival. Som tidigare år är syftet att lyfta fram Ljusdals senare historia, dvs från tiden då Norra sambanan nådde bygden 1880 och fram till nutid. För första gången i festivalens historia äger arrangemanget rum på eftermiddagen och kvällen och vi har även valt att samordna det med återinvigningen av Kommunhuset i Ljusdal som öppnar entréplanet efter en omfattande ombyggnad och renovering. Festivalen pågår i år mellan kl. 16-21.


Årets tema är vatten och vi anordnar därför givetvis en kulturhistorisk vattenfestival, som på olika sätt kommer att kretsa kring vatten och hur detta ämne har använts och påverkat Ljusdals centrum genom historien. I Signeuls magasin blir det utställningar om vatten och här finns även Ljusdals fotoklubb på plats med aktiviteter för alla.

I Signeulparken finns det möjlighet att köpa fika av Museets vänner, lyssna på barnsagor i vårt lilla sagotält eller prova lyckan i vår tombola. Som vanligt finns även berättartältet på plats och några minnesgoda berättare som vet massor om vattenanknutna ämnen. I parken finns även chans för alla att försöka lösa årets mordgåta - vem är den skyldige denna gång? Missa inte heller våra traditionella utomhusspel och specialbyggda vattenlekanordningar för alla åldrar.


Det norra fallet vid Laforsen före bygget av kraftverket 1950.



Inne på Riobiografen blir det visning av filmen "Hur ska det gå för Ljusnan?" från 1972 av filmaren Erik Eriksson. Filmen skildrar kampen för och emot ett bevarande av älven Ljusnan, en kamp som till stor del fördes på gator och torg och i fullmäktigesalar i Ljusdals köping. När mörkret sänker sig över parken tänds belysningen i kurerna och mellan träden så missa inte att uppleva augustistämningen i en upplyst Signeulpark. Skulle det mot all förmodan falla någon droppe regn under festivalen kommer detta betraktas som en planerad del av programmet.

Det mesta under festivalen är som vanligt kostnadsfritt, men de som vill får lämna ett frivilligt bidrag till kommande festivaler. Kom gärna i kläder från förr. Varmt välkomna till Ljusdals första kulturhistoriska vattenfestival!

fredag 7 juli 2017

Köksfrossa

För en tid sedan kontaktades jag av Adam Moll, byggnadsantikvarie vid Dalarnas Museum. Han skrev en artikel om historiska och nutida kök, till Dalarnas Hembygdsförbunds tidsskrift Dagsverket. Vi bollade våra erfarenheter kring detta ämne och några veckor senare fick jag tidningen med posten. Jag tyckte att artikeln blev så bra, och frågade Adam om vi kunde få publicera den här på bloggen. Och det gick bra! Så, över till Adam:

Vi börjar med ett erkännande – jag är en av alla dessa så kallade Hemnetknarkare som med stort nöje tar del av den generösa flora digitala bostadsannonser som med enkelhet finns att tillgå nuförtiden. Det som lockar mig är hus och miljöer som har förändrats så lite som möjligt, men vilken tid de hör till är inte riktigt lika viktigt. Ett helt intakt 1970-talshus är alltså betydligt mer kittlande än en 1800-talsdalagård som renoverats vart tionde år och är klädd i en modern skrud.

Det som snabbt blir tydligt i djungeln av mäklarbilder är att de rum som är utsatta för högst förändringstryck är badrum och kök. Detta är förstås inte särskilt konstigt eftersom de rummen blir utsatta för mycket slitage och fukt, fort blir omoderna när ny teknik och standard introduceras i hemmen, och dessutom uppfattas av många som ofräscha i högre grad eftersom vi där har större krav på hygien än i andra utrymmen. Med detta sagt går det dock förstås mycket bra att bevara kök och badrum och anpassa dem försiktigt istället för att riva ut dem helt, men det är inte detta ämne som den här texten kommer handla om - även om det också skulle behöva skrivas mer om!

Köket på Carl Larsson-gården är sig likt sedan konstnärsfamiljens tid men har varsamt anpassats för modern matlagning. En diskbänk har installerats på samma plats som den gamla diskbaljan, och ovanpå järnspisen har en sarg med moderna kokplattor placerats i bekväm arbetshöjd. I spiskåpan göms en effektiv köksfläkt. Foto: Adam Moll, Dalarnas museum.


Trender
När det gäller helrenoverade kök har jag noterat vissa tendenser. Det finns huvudsakligen två dominerande trender i kökens stil, nämligen det blanka, rostfria och högteknologiska designköket samt det nostalgiska, men i funktion moderna, lant- eller allmogeköket. Den sistnämnda trenden finns i flera olika varianter. Vanliga begrepp är fransk lantstil, allmogekök eller sekelskifteskök. Stilmässigt så kan det röra sig både om pärlspontsfrossa och kök med glasvitriner, pilastrar och marmorskivor.

Effektivitetsstudier
Men hur mycket allmoge eller sekelskifte är då dessa lantkök? Rent historiskt så har de faktiskt inte särskilt stor förankring. Det vi i dag kallar kök är till största del en 1900-talsuppfinning. Innan omkring 1920–30-talen så bestod de allra flesta köken som mest av en öppen härd eller möjligen en järnspis, ett skafferi i hörnet, kanske ett arbetsbord, en slaskhink, några öppna väggfasta hyllor och en skänk. De kök vi är vana vid nu ”uppfanns” i huvudsak under 1930- och 40-talen och standardiserades på 1950-talet, allt baserat på noggrant genomförda effektivitetsstudier. Sedan dess är det mest utseendet på köken som ändrats, bara till en mindre del har funktionen och planeringen utvecklats.

Kök från tidigt 1900-tal någonstans i Dalarna. Foto: Valfrid P Lundström, Dalarnas museums bildarkiv.


Ålderdomlig dräkt
Därför kan det bli lite märkligt när ett kök som i grunden baseras på 1950-talets ingenjörskonst kläs i en ålderdomlig dräkt av pärlspont eller klassicistiskt listverk och monteras i en historisk miljö. Rent historiskt är det en väldigt lös grund att stå på, men med det sagt så kan det ju förstås finnas många andra skäl till att välja ett sådant kök – till exempel att man tycker att det är vackert.

Lyxen blir vardag
Men varifrån kommer då de nygamla lantköken om de nu saknar historisk grund? Många av dem använder ju detaljer och attribut som går att hitta i historisk byggnadskultur så det går ganska lätt att förstå hur de rent stilmässigt har tillkommit och satts samman. Den mer intressanta frågan är nog varför? Min teori är att det handlar om trender och mottrender. När folk under 1900-talet plötsligt fick tillgång till nya praktiska kök från att ha haft mycket enkla och svårarbetade tillagningsutrymmen så är det lätt att förstå lockelsen till modern design, släta luckor som inte samlar smuts och ohyra, generösa lättskötta arbetsytor och hygieniska rostfria diskbänkar med kallt och varmt vatten. Allteftersom vi vande oss vid all denna lyx och lyxen blev vardag så började så klart motsatsen att attrahera igen. Och vad uppfattas då som motsatsen till det funktionalistiska köket? Jo, pärlspont, spegeldörrar och kolonnordningar. Men man var så klart inte beredd att offra den funktionalitet som det praktiska funkisköket gav, så därför blev resultatet den hybrid mellan nytt och gammalt som kallas allmoge- eller lantkök. Vad som blir nästa trend lämnar jag åt framtiden att förtälja.

Dagsverket finns i webbversion. Nya nummer publiceras på webben med en viss förskjutning efter utgivningen. Du hittar fler nummer om du klickar på denna text.